Mina avelsmål

"Bevarande genom kunskap och utbildning"

Informationen på denna sida är till dig som vill köpa ett fjälltroll och är intresserad av vad vi har för filosofi och mål med vår avel. Vi hoppas att du får en del vägledning och förståelse för hur vi tänker kring avel, rasförvaltning och möjligheten att få aktiva och trevliga familjemedlemmar. Har ni fler frågor och funderingar är ni välkomna att höra av er och det finns inga dåliga eller felaktiga frågor.

För mig skall Samojeden först och främst självklart vara en frisk och mentalt stabil hund, ett fantastiskt sällskap och kamrat för den aktiva människan i vårt moderna samhälle och i friluftslivet. En hund som klarar av att hänga med på det mesta. Jag vill att mina hundar skall bli en hund för vanligt folk som är aktiva och spenderar mycket tid utomhus.

Som ägare av en Samojed har man bara en skyldighet, att erbjuda sin hundindivid ett liv som gör att den mår fysiskt och psykiskt bra. Men som uppfödare har man ett större ansvar då man även skall bevara en uråldrig ras med en mångtusenårig historia. Samojeden är inte en påhittad ras i modern tid utan en hundtyp skapt av naturen och förhållandena som krävdes av hundarna i Sibirien och i förhållande till det arbete de utförde för människan. Detta har man som uppfödare av en uråldrig ras en skyldighet att värna om.

Samojeden är för mig inte bara en hund utan en ras som äger hela mitt hjärta och min själ. Jag brinner för att arbeta för ett bevarande av rasen. Jag vill bevara dess ursprung både i utseende (det utseende rasstandarden upprättades efter) och egenskaper så som de var när de kom från Sibirien. Med en viss anpassning till att fungera i vårt moderna samhälle. Samojeden är ett sibiriskt kulturarv och skall i mina ögon så också bevaras. Samojeden skall ha sitt ursprungliga utseende kvar typmässigt och sina egenskaper för att jobba/arbeta fysiskt uthålligt över lång tid, precis som det var i Sibirien. Genom att studera de första sibiriska importerna och de första västerländskfödda generationerna så får vi ett facit på vilket utseende som rasstandarden upprättades efter. Vill du själv studera ett större historiskt material kring rasen kan du besöka det internationella samojed museumet, läs mer här...

Målet är att föda upp rastypiska Samojeder som håller sig innanför ramarna för rasstandarden i förhållande till den äldre klassiska rastypen. Rasstandarden beskriver både användningsområde (släd- OCH sällskapshund, både och i en och samma hund) och ett utseende som understödjer rasens specifika användningsområd, slädhunden. Extra viktigt är att de är friska och har ett trevligt temperament och att de fungerar bra i en aktiv normalfamilj. Samojeden skall vara en mentalt stabil kamrat som tycker om att jobba och vara mycket ute tillsammans med sin mänskliga flock. För mig är det viktigt att bedriva bevarandeavel och avel för bruksfunktion vilket är en selekteringsfråga vad gäller avelsdjur. Olik linjer och familjegrupper har olika egenskaper.

EGENSKAPER FÖRFALLER UTAN SELEKTIONSTRYCK!

Vi skall vara medveten om att det vi inte medvetet selekterar för kan gå förlorat på bara några generationer. Nya avelsinriktningar kan även framhäva nya egenskaper som går på kollisionskurs med de egenskaper man förväntar sig av en aktiv polarhund. Om man som uppfödare tex överlämnar bruksegenskaperna (både fysiska och mentala attribut) åt slumpen finns det risk att de går förlorade ganska fort. Bara för att det står Samojed på stamtavlan innebär det inte att egenskaperna finns där, utan det beror på hur väl uppfödaren har värnat om dem i sin avelsselektering. I polartrakterna skedde en naturlig selektering då bara de bäst lämpade hundarna för överlevnad och funktion förde sina gener vidare, men i dagens moderna samhälle måste vi som uppfödare arbeta med detta i vår selektion av avelsdjur. Vi behöver också testa våra avelsdjur i praktiskt bruk för att veta vilka egenskaper som finns där.

Grunden i allt avelsarbete är att avelsdjuren skall vara av god hälsa och ge bästa möjliga förutsättningar för att ge friska och sunda avkommor. Detta är så pass självklart att jag inte behöver orda mer om det.

Utifrån det underlag som sedan finns inom den grupp individer inom rasen som uppfyller hälsokraven börjar sedan respektive uppfödares möjlighet att selektera individer med önskvärda egenskaper för att föra rasen vidare och ge goda förutsättningar för kommande generationer.

En uppfödare som har för många avelsmål kommer ha svårt att uppnå dem. Därför försöker jag ha två huvudmål samt några önskvärda sekundära mål:

Goda mentala egenskaper. I syfte att värna om att hunden skall fungera bra som familjemedlem i ett modernt samhälle och samtidigt ha sina egenskaper kvar för det rasspecifika bruksområdet. För Samojedens del har jag som uppfödare en skyldighet att värna om de mentala egenskaper som krävs hos en slädhund i min avel då rasstandarden säger att det skall vara en sällskaps- och slädhund, alltså inte det ena eller det andra. Samma hund skall fungera bra till bägge delar, en fantastisk familjemedlem mellan arbetspassen helt enkelt.
Ursprunglig atletisk anatomisk konstruktion. Detta för att värna om att hunden skall ha en kropp och utseende som den mår bra av och tjänar på i alla lägen och situationer, samt för att värna om att bevara det sibiriska kulturarvet. Detta bidrar också till ökad djurvälfärd. Läs mer här...

Med anledning av att rasen idag är en delad ras med populationer inom populationen kan det vara svårt att hitt goda avelsdjur tillräckligt obesläktade med de rätta mentala egenskaperna.

Vad är då goda mentala egenskaper? Och vad innebär det att avla på bruksegenskaper? Nedan några exempel:

Hunden skall fungera bra i flock (ej lösa allt med agression). Och ha en mentalitet som lämpar sig för livet i ett modern samhälle
Hög energi
Hög grad av nyfikenhet
"Grit", drivkraft, en hund som aldrig ger upp trotts påfrestningar och motgångar
Att springa en högmotiverad instinkt, ett beteende som är självbelönande.
Triggas av motstånd att jobba hårdare.
Instinktivt och naturligt lägga sig i selen
Stabila nerver (det är viktigt att förstå skillnaden på en högenergihunds tillfälliga ökning av motivation/frustration vid förväntan inför tex arbete och en allmänt stressad hund, detta är två helt olika saker, se under fliken
Sakna rädslor

Den som har lite kunskap i genetik förstår att man inte kan få alla dessa saker listade ovan i en och samma hund och man kan inte ha alla dessa saker som avelsmål samtidigt, utan man får prioritera och välja en egenskap man vill satts på vid en viss kombination, o.s.v. Genetikern Per Erik Sundgren sa att man kan inte ha mer än ett avelsmål om man verkligen vill lyckas med sitt mål. Han menade att två avelsmål är ett för mycket. Vi kan med andra ord inte förbättra flera egenskaper samtidigt.

Hur välbyggd hunden än är anatomiskt så spelar det ingen roll om den inte har de mentala egenskaperna. En vacker hund kommer ingenstans om den saknar driv, energi och viljan att lägga sig i selen. Men en hund med de rätta mentala egenskaperna kommer framåt och kan jobba rätt hyggligt även om den har saker eller har att önska i sin anatomiska konstruktion. Arbetsskalle och mentala bruksegenskaper blir alltid överordnat ett vackert utseende. En bra byggd och funktionell Samojedhund av klassisk typ finner vi idag sällan eller aldrig i någon högre placering i utställningsringarna, de har helt enkelt domarkåren emot sig som önskar ett mer övertypat och showigt utseende. Detta innebär att utställningsmeriter idag inte är kopplat till en anatomiskt korrekt hund i förhållande till vad rasstandarden frågar efter ur ett funktionellt och historisk perspektiv. Dagens utställningar har tyvärr tappat sin funktion att vara en avelsutvärdering och är idag endast en show och aktivitet för hund och ägare. Mer om detta. I och med detta har utställningsmeriter inget värde för den uppfödare som vill bevara en uråldrig arbetande ras.

Klicka här för att läsa om nackdelarna med dagens utställningsverksamhet.

Och vad är en ursprunglig atletisk anatomisk konstruktion? Nedan några exempel:

Falla innanför rasstandarden genom att uppvisa den typ av hund som ursprungshundarna och de första generationerna hade. Det utseende rasstandarden upprättades och skrevs efter, en klassisk moderat typ. Samojeden är en naturras (ej skapad av människan i väst) vilket innebär att de hundar som stod som modell för upprättandet av rasstandarden också visar den typ av hund som rasstandarden faktiskt beskriver.
Den skall vara atletiskt byggd. Smäckrare i sin byggnad än dagens showtyp som förekommer på många ställen i världen. Mer likna typen så som hundarna såg ut när rasen etablerades i västvärlden, mer varglik.
Mindre kropp och mer ben. Detta innebär inte att hundarna skall vara höga och stora utan det handlar om proportionerna hos hunden oavsett storlek. (i enlighet med rasstandarden som frågar efter mer ben än kropp hos den vuxna hunden)
Den unga hunden skall ha god växtmån för att kunna fortsätta växa på bredden och djupet utan att bli överutvecklad som vuxen.
Rörlig och flexibel i kroppen.
Smidig, kvivck, akrobatisk och Kattlik i sina rörelser och sin kroppskontroll som understödjer uthållighet, fart och styrka.
Rörelserna skall vara smidiga, effektiva och i arbete outtröttliga.
Ha en polar päls av kortare struktur, I enlighet med rasens ursprung och dess standard som säger att samojeden skall ha en polar päls.
Muskelfunktion som svarar bra på fysisk träning.
Kroppen skall understödja de mentala egenskaperna för funktion.
Korrekta polara egenskaper för att svara mot rasstandardens krav på slädhunden och den arktiska spetsen. .

Vi kan inte förvänta oss att våra avelsdjur har alla dessa egenskaper som listats ovan som exempel, men som uppfödare måste man välja, kompromissa och fundera över vad rasen behöver mer av, vilka brister finns? Och vad är viktigt för mig i just denna kombination för att skapa trevliga familjemedlemmar OCH hundar som bidrar till att föra rasen framåt. Som uppfödare har vi redan när vi tar vår första kull ett rasansvar för rasen och dess framtida generationer och vi får aldrig vilseledas till att bara producera valpar bara för att föräldrarna är söta och trevliga samt valparna lättsålda.

Rent utseendemässigt är det lätt att beskriva sin drömhund men en vacker utsida får aldrig bli överordnad en insida med innehåll vad gäller egenskaper.

i en drömvärld kommer en anatomiskt felfri hunds konstruktion understödja dess egenskaper för fulländad kapacitet och prestation. Men alla med någon kunskap i genetik och hundar vet att den felfria hunden inte existerar likväl att genetiken kan spela oss ett spratt hur väl vi än försökt selektera våra avelsdjur. Ju fler generationer vi selekterat för goda egenskaper kommer vi öka chansen till bra hundar i kommande generationer.

Avelsplanering skall alltid vara generationsbaserad. Det vill säga att man har en plan för den kombination man gör och veta varför man gör den och även ha en ide om vad man bör tillföra i nästkommande generation. Har man gjort en kombination baserad på ren egenskapsparning bör man kanske ha en tanke i att lägg till anatomiska egenskaper i nästa led, o.s.v. Man kan aldrig få allt i en kombination utan det handlar om att prioritera.

Allra ytters har vi alla som nån gång tar en kull valpar en skyldighet att sträva efter att bevara så bred genetik som möjligt. Men tyvärr är Samojeden kraftigt uppdelad i en modern show variant och en ursprunglig bruksvariant (den klassiska oförändrade typen). Detta innebär att det sker avel i subpopulationer inom rasen då uppfödare av de olika typerna har så skilda mål med sin avel att hundar ur de olika linjernas egenskaper till och med kan gå på kollisionskurs med varandra.

Detta innebär också att det nästan är två olika raser inom samma ras vilket man skall vara medveten om när man söker en uppfödare att köpa sin hund ifrån. Det är tillexempel viktigt att man köper en hund från en uppfödare som har hundar med den energinivå man själv har. Vill man ha en hund som träningskompis i spåren, en hund som skall springa framför cykel, skidor och dra pulka på fjällturen bör man söka sin kamrat inom de bruksavlade linjerna. Så kallat bruksavlade linjer är inte några extrema tävlingshundar utan hundar som fått behålla sina ursprungliga egenskaper, egenskaper som är nödvändiga för den som vill köra lite drag med sin hund på hobbynivå. Vill man kunna dra lite med sin hund för motionens skull blir det fort rätt trist om den aldrig riktigt vill å aldrig sträcker linan då den saknar energi å egenskaperna för det. Hos den bruksavlade hunden finns detta ofta medfött och är inget man behöver lära hunden.

Jag har själv ägt en hund som inte ville göra något alls, varken i selen eller på apellplanen och en hund som jag fick slita hårt för att lära att dra någorlunda i alla fall, och ingen av dessa hundar var det särskillt roligt att äga när man önskade sig en hund som ville mer. Dessa hundar, framförallt den förstnämnda hunden gav mig många gråa hår å tårar som rann då jag fick jobba så hårt för att få han att vilja göra något alls. Dessa erfarenheter gör att jag anser att det det är oerhört viktigt att man som uppfödare är ärlig mot sina potentiella valpköpare om vad för typ av hund och egenskaper man försöker få fram i sina hundar. Att sälja en lågenergihund eller en hund med sämre anatomiska förutsättningar till någon som önskar sig en aktiv hund i friluftslivet och påstå att hunden blir vad du gör den till är elakt mot både hund och ägare. Det leder lätt till att ägaren blir missnöjd med sin hund och hunden får inte det liv den förtjänar. Genom att beakta "bruksegenskaperna" vid vår avelsselektering kan vi öka chansen att få fram bra arbetshundar, men vi kan aldrig lämna några 100% garantier när vi har med levande varelser och genetik att göra.

En hund blir BARA vad du gör den till utifrån sina GENETISKA förutsättningar.

En person som aldrig själv ägt en riktigt bra hund förstår aldrig skillnaden mellan en bra jobba hund och en medelmåtta eller sämre. Min vän Camilla Dehlin Johansson sa en gång till mig att inte förens man själv ägt en riktigt bra hund förstår man skillnaden och uppskattar värdet av dess egenskaper. Något hon har så rätt i, väldigt få vet vad en riktigt bra jobbahund är för något. Många kanske tror de har en bra hund för att de aldrig fått chansen att uppleva skillnaden.