Inlärning hos tamhund

INLEDNING

Hunden och människan har samexisterat i många tusen år, något som alla vänner till tamhunden i dag kan vara tacksamma över. Detta dels för att denna samvaro lett till att vi i dag har ett stort antal olika typer av hundar, formade av människan och dennes skiftande behov. Något annat som detta fört med sig är en stor praktisk kunskap om hur vi ska agera med och mot hunden för att kunna få den enskilda hunden att fungera efter de villkor som vi sätter upp. I generation efter generation har denna kunskap, som ibland betraktats som självklar, förts vidare och använts inom alla de områden, där hunden kommit att tillsammans med människan leva och lösa olika uppgifter. Med inträdet i det århundrade vi idag lever i, kom den teoretiska kunskapen om djurs beteenden öka enormt. Inom vetenskapsområden som psykologi och etologi studerade man olika arters beteenden i olika situationer på ett objektivt vis. Den samlade kunskapen om djurs beteenden lades till varandra och olika modeller har lagts fram, som ska förklara hur och varför djur agerar i olika situationer. Nu mot 1900-talets slut kan vi påstå att den samlade vetenskapliga kunskapen om djurs inlärningsförmåga är stor, så stor att den kan jämföras med den praktiska kunskap som finns kring träning och dressyr av hundar.

För många olika syften - för vidareutveckling av ännu bättre träningsmetoder, kunskapsspridning, etiska dressyraspekter etc - är det viktigt att den praktiska och den teoretiska kunskapen går hand i hand. Detta arbete syftar till att på ett åtminstone övergripande sätt bygga en bro mellan praktiskt hantverk och vetenskapliga resultat. Som grund för arbetet ligger tidigare publicerade arbeten om inlärning och litteratur från andra relevanta forskningsområden. Denna kunskaptillsammans med dokumentationer om praktisk hundträning kan ge oss en helhetssyn som kan vara både informativ och utvecklande.

För att försöka belysa hundens inlärningsförmåga från olika håll, måste en sammanfattning som denna använda kunskap från olika områden. Arbetet är också upplagt därefter. För en ökad förståelse om forskning kring djurs förmåga att lära sig genom att skapa associationer, bör en allmän bild presenteras av den relevanta inlärningspsykologiska historiken, vilket görs i det första inledande avsnittet. Efter detta ges en bild av hunden som "informationsbehandlare", där ett försök görs att ge en rättvisande bild av hundens kognitiva förmågor. Här tas exempelvis representationsförmåga, minneskapacitet, enkel och komplex informationsbehandling upp. Därefter beskrivs i generella termer de vanligaste inlärningsprocedurerna som används vid kontrollerade inlärningsförsök. Detta i första hand inte för den direkta tillämpbarheten av dessa i praktisk hundträning, utan mest för att ge en kunskapsgrund för att underlätta läsandet av litteraturarbetet. En sammanfattande bild av vilka typer av associationer man kan förvänta sig att hundar kan skapa, följs av allmänna villkor för associationsskapande.

Något som är nära knutet till inlärning är motivation. Framförallt under de senare årtiondena har dessa två forskningsområden kommit närmare varandra. En översikt av området ges därför i det påföljande avsnittet. Därefter kommer i tågordningen det som normalt följer då nya associationer skapats tillsammans med en viss motivation - beteendeförändringar. Här behandlas de resultat som finns från inlärningsförsök med hund, både från klassiska betingningsprocedurer och operanta dito. Även om man i flertalet av dessa använder ett begränsat antal typer av förstärkare och intresserar sig för relativt enkla responser, kan resultaten från dessa vara en bra grund att utgå från vid praktisk träning. Här finns en genomgång av beteendeförändringar vid användande av obehag i hundträning, som - utan att etiska aspekter diskuteras - kan ge viktig information för diskussioner om användande av bestraffningar och negativa förstärkare i praktisk träning.

För att kunna utnyttja en hunds färdigheter är en förutsättning att inlärda beteenden kan kontrolleras av någon form av signal. Den process som kan utnyttjas för inlärning av "styrande" signaler benämns diskrimineringsförmåga. Genom träning kan hundar lära sig att skilja ut olika retningar i träningssituationen, vilket kan leda till att olika signaler styr olika beteenden. Efter det följer en allmän genomgång av de faktorer som påverkar utsläckningshastigheter, det vill säga hur olika träningsupplägg kan leda till att inlärda kunskaper/beteenden bibehålls under längre tidsperioder. Även om nyinlärningshastighet är en mycket intressant och viktig aspekt på hundträning, är förmågan att bibehålla inlärda beteenden minst lika vki tigt.

Då ett delsyfte med arbetet är att i någon mån kunna använda och överföra innehållet till praktisk träning, finns en sammanfattning med praktisk inriktning med. Den är tänkt att vara mer lättillgänglig och ge en helhetsbild av innehållet i "huvudarbetet". Trots att den är placerad sist i arbetet kan den vara lämplig att börja med, för att sedan vid intresse läsa vidare i detalj i respektive avsnitt.......