Genomic Insights into the Population History of Circumpolar Arctic Dogs

Svensk sammanfattning 

Där har varit många migrationer av människor, och med dem deras hundar, i de sibiriska och nordamerikanska delarna av Arktis. Denna doktorsavhandling är baserad på hela genomdata från 22 sibiriska hundar och 72 nordamerikanska arktiska hundar, samt 186 mitokondriella genom från arktiska hundar från Sibirien och Nordamerika. De mitokondriella genomen möjliggjorde identifiering av migrationer av hundar som introducerade distinkta populationer till Nordamerika, associerade med olika kulturella komplex som anlände till regionen. En ny mitokondriell klad identifierades också hos hundar från östra Sibirien och Alaska. Genetiska analyser utfördes för att bekräfta den makroskopiska identifieringen av päls som användes för att göra kläder i Arktis tillsammans med stabila isotopanalyser för att undersöka dietskillnaderna hos hundpopulationer i den cirkumpolära regionen. Hela genomdata som genererats i denna avhandling upptäckte och undersökte bevis för flera genflöden från västra -eurasiska hundar till sibiriska hundar med början för 10 900 B.P. Det fanns ytterligare ett genflöde före den sena bronsåldern som introducerade börd från Främre Orienten till hundar från den sibiriska stäppen. Hundar som bär denna väst-eurasiska härkomst spred sig över Sibirien och hade nått de nordvästra delarna vid tiden för järnålderns början. Ytterligare genflöde upptäcktes senare i Sibirien från Västeurasien med början för 1 000 år sedan. De arktiska hundarna från Nordamerika har samma börd från Främre Orienten som ses i de sibiriska hundarna i början av bronsåldern, vilket visar att detta genflöde hade nått Berings sund innan förfäderna till inuiterna lämnade Sibirien för Alaska. När de hade nått Nordamerika upplevde de inuitiska hundarna flera andra genflöden från för-kontakt subarktiska hundar, moderna europeiska hundar och vargar. Befolkningsstrukturen i de arktiska hundarna från Nordamerika återspeglar geografi och den efterföljande isoleringen, samt befolkningsomsättningar förknippade med katastrofala epidemier i hundpopulationerna. Slutligen utvecklades en enkel metod för att utvärdera och ta bort mänskliga kontamineringar från gammalt DNA som härrör från fauna. Sammantaget har denna avhandling sammanställt genomisk information från 94 arktiska hundar för att belysa den genetiska historien för dessa hundar från tidigt Holocen till nutid. Dessa data har kunnat ge insikter i den historiska dynamiken hos arktiska hundar, samt också tjäna som en välbehövlig resurs för att förstå och bevara de inhemska hundpopulationer som fortfarande finns i Arktis och som står inför fortsatta utmaningar av globalisering och klimatförändringar.