En mitt emellan hund?
Något jag funderat över ett tag är när man hör folk säga att "ja men jag vill ha en mitt emellan hund", en mitt emellan typ. Vad menar man här då egentligen? Vad är en mitt emellan hund? Mitt emellan vad? Inom Samojedhunden har vi inte två ytterligheter som man tex kan finna inom Siberian huskyn (racetyp - ursprungstyp - showtyp). Vi har i Samojedrasen en ur-typ av hund som standarden utgår ifrån och så har vi en extrem ytterlighetsvariant som vuxit fram i utställningsringarna, sedan har vi hundar där emellan som visar upp olika grad av exteriöra överdrifter och typglidningar.
Ja jag förstår att man förmodligen menar mittemellan de olika typerna som förekommer idag, den ursprungliga typen med det moderata utseendet så som rasen såg ut förr å den allra mest extrema show-varianten som finns på olika håll i världen.
Men det som förundrar mig i detta uttryck är när den som pratar om en mittemellan typ verkar tro att de då får en hund som är mitt emellan två ytterligheter inom rasen, och det är just här jag tycker det blivit så tokigt. Den ursprungliga mer moderata typen inom rasen kan aldrig vara en ytterlighet då den presenterar rastypen så som den var från början, det finns ju ett facit till vilket utseende rasstandarden upprättades efter. Och i och med det så kan den ursprungliga typen som rasstandarden utgår ifrån aldrig vara en ytterlighet eller extrem variant inom rasen, utan de är just moderata och standardnära (alltså ingen framavlad typ med ett förändrat utseende).
Tyvärr börjar den äldre moderata typen idag bli allt för sällsynt. Fler uppfödare behöver värna om och ta vara på det utseende som den äldre typen uppvisar. Bland många av dagens rasetusiaster går den äldre mer moderata typen idag ofta under benämningen brukstyp. Förmodligen för att det är just den äldre typen av hundar som också fortfarande kan arbeta tillfredsställande som gör att den aktiva ägaren som vill ha en duglig hund i selen väljer hundar av det äldre utseendet.
Om vi nu utgår från den äldre moderata och mer standardnära typen och sedan jämför mot de moderna varianterna av rasen som vuxit fram i takt med hur domarna dömt i ringarna så ser vi att det givetvis finns en variation i hur kraftiga exteriöra överdrifter de olika hundarna uppvisar. Vissa av de moderna showtyperna är så klart mindre extrema än andra. Så ja visst finns det mindre typglidning å mer typglidning med än mer extrem exteriör i den allra yttersta kanten.
Så åter till frågan och om vi leker med tanken att den som önskar sig en mittemellan hund så önskar denne sig en hund som inte är lika extrem som de som förändrats allra mest men man vill fortfarande inte ha den ursprungliga typen som rasstandarden skrevs efter. Med andra ord önskar man sig en hund som typmässigt förändrat sig hälften så mycket jämfört med de mest extrema av de moderna showhundarna.
Så om utseende har förändrat sig en hel del från ursprunget men int lika extremt som den mest extrema ytterligheterna inom rasen är det då en korrekt Samojed? Är hälften så mycket typglidning bort ifrån den äldre moderata typen verkligen en mitt emellan hund eller en hund som fortfarande är hälften fel om man vill stäva efter att följa rasstandarden och bevara rasen och dess rastyp?
