Är vi rädda om varandra? Och hur står det till med klimatet i rasklubben för Samojed?

Detta är i grunden ett öppet brev jag skrivit till SPHKs medlemstidning Polarhunden.

Ett brev som redaktören tog in i tidningen men som sedan kom att censureras bort och inte tilläts publiceras i tidningen.

Jag har arbetat i styrelsen för rasklubben Samojed strax över 10 år och valde vid senaste årsmötet att inte ställa upp för omval. 10 år som kantats av både glädje och tyvärr mycket dåligt mående. Jag tänkte här försöka återge mina upplevelser och funderingar för en 10 årsperiod så kortfattat det går.

Något jag funderat över länge är klimatet i klubben. Är vi rädda om varandra? Är vi ärliga och justa mot varandra? Och framför allt, får alla vara med? Får man uttrycka sin åsikt och ställningstagande i olika frågor utan att riskera utsättas för en häxjakt/lynchning och utfrysning?

Är det okej att tycka att samojeden är en slädhund och vilja att klubben arbetar för att utbilda våra uppfödare i vikten av de mental egenskaperna för arbete, polaraegenskaper? Får man vara kompis med vem man vill utan att bli ifrågasatt och frysas ut av andra? Är det okej att vara den som avlar för och tränar sina hundar mot funktion (i linje med rasstandarden som frågar efter en slädhund) och ha hundar som prestera bra på prov/meritering? Är det okej att var vän med dem som det går bra för vid våra funktionsprov? De allra flesta tycker så klart detta är okej men det finns dem som vill tysta dem som pratar om funktion och arbetande samojed. Det finns dem som istället för att se över sin egen avel och förändra sin egen träning istället vill göra sig av med dem som presterar bättre och/eller dem som pratar om anatomi och egenskaper för funktion, varför? Varför vill man tysta den som presenterar historisk fakta och bilder? Är det för att faktan och den sanning som kommer fram inte passar den personliga åsikten/önskan om hur man vill att det skall vara?

Vid upprepade tillfällen har jag vid våra träffar mötts av gråtande medlemmar (ofta rätt nya unga tjejer) som knackat på dörren i min stuga och kommit in å berättat hur de blivit uppläxade och "varnade" av andra (namngivna medlemmar) för vem och vilka de umgås med och vill förknippas med. Vill man bli accepterad i maktens korridorer och tillåtas vara med skall man inte umgås för mycket med dem som har duktiga draghundar. Det är för mig skrämmande och väldigt förbryllande, det ligger så långt ifrån hur jag fått lära mig och trott att vuxna människor beter sig mot varandra.

Jag vill dock rikta ett stort tack till alla er som gjort dessa år jag arbetat i styrelsen fantastiskt roliga och lärorika. Jag ser också fram emot att fortsätta kunna träffas vid träningsträffar både här hemma hos mig och på andra ställen. Där alla är välkomna oavsett vem man är eller vilken hund man har. För mig är det också viktigt att kunna umgås med alla och inte tillhöra nån vis gruppering eller falang. Jag vill heller inte bli inplacerad i nån viss grupp eller klan, jag funkar inte så. Jag är öppen och försöker umgås med alla oavsett vem man är eller vad man har för hund. Detta kommer fortsatt vara lika viktigt för mig som det varit tidigare.

Jag kommer så klart också fortsätta tycka det är både intressant och lärorikt att diskutera de sakfrågor jag brinner för, både med liktänkande och oliktänkande. Båda delar är intressant och utvecklande på olika sätt. Jag kommer också ta mig samma rättigheter som alla andra nu när jag inte längre måste väga mina ord som förtroendevald. Att kunna diskutera, debattera och dela med mig av min kunskap och åsikter mer öppet. Men jag kommer alltid vara saklig då det är en del av min värdegrund. Jag är noga med att utgå från fakta med tydlig källgranskning, inte sjunka så lågt som att gå till angrepp mot person.

Vi pratar ofta om att vi skall ha ett öppet klimat och att alla skall få vara med, vi pratar om att vi skall ha en demokratisk anda o.s.v. Har vi det när en liten skara individer tycker sig ha rätt att genom förtal försätta de individer vars åsikter de inte gillar i dålig dager? Många gånger har sån lobbyverksamhet och drev riktats mot individer med åsikter och önskemål om att bevara och förvalta Samojeden som en arbetande slädhund/draghund och polarhund i linje med rasstandarden och rasens historia, åsikter som en mindre grupp individer inte gillar. Men när man uttrycker dem och står upp för den arbetande samojeden blir man snabbt en måltavla.

Jag har under dessa 10 år sett och upplevt hur denna lilla skara satt detta i system inför årsmöten mm. Och på detta sätt styrt vilka som INTE får vara med och arbeta i klubben. De rykten som spridits om de individer de velat bli av med har hos de drabbade fått stora konsekvenser i personligt mående och skapat rädsla hos andra att inte våga säga vad de tycker och tänker i olika sakfrågor inför rädslan att själv råka illa ut. Är allt som sägs om vissa individer verkligen sant? Eller är det bara en mindre grupp med starka och manipulativa röster som vill få en individ att framstå som opålitlig, odemokratisk mm då de inte kommer åt individen i sakfrågor.

Jag vill be er alla att vara kritiskt ifrågasättande när ni får höra elaka saker om personer som jobbar hårt, både för klubben, medlemmarna och rasens framtid. Mitt tips är att ni alltid själva lär känna dem ni hör skitsnack om och bildar er en egen upplevelse om vad dessa personer verkligen står för istället för att lyssna på rykten.

En individ som inte fungerar skall givetvis inte jobba under förtroendemandat men det kan vara svårt till omöjligt att som tredjepart förstå vem som faktiskt står för vad och vad som är sant. Det finns så klart de som är duktiga på att framhäva sig själva och nedvärdera andra på ett förtroendeingivande sätt och det är just detta som är så fruktansvärt farligt för klimatet i klubben och inte minst för rasens framtid när manipulativa människor får andra med sig i sin medvetna plan att ge sig på personen vars åsikter man inte gillar.

Skiljer vi på sak och person? Har vi högt i taket i klubben där alla kan uttrycka sina åsikter och ställningstaganden utan att riskera personangrepp, mobbning? Här tycker jag det finns mycket att jobba med. Jag har själv fått erfara vad det innebär att under många år försökt vara diplomatisk och bara knyta näven i fickan, vända andra kinden till och hoppas på att karma gör jobbet till att sedan ställa mig upp på årsmötet 2019 och öppet prata om den vuxenmobbning som skapats genom dessa förtalskampanjer som riktats mot olika medlemmar under åren. Framförallt inför årsmöten för att försätta en person i dålig dager inför valen. Jag pratade också om vikten av att vara rädda om våra eldsjälar och tog parti för de individer som fått ta ansvar för saker de inte är orsaken till. Andras tillkortakommanden skylldes på de individer man ville ha bort ur styrelsen tex. Jag valde att ta ställning mot och stå upp mobbing, jag lyfta på locket och talade om de problem vi har i klubben. Jag var vetandes om att jag skulle bli en måltavla efter att jag vågade öppna Pandoras ask vid sittande årsmöte 2019 och börja prata om detta. Men jag trodde nog aldrig att det skulle gå så pass långt att gruppen eller gänget skulle se mig som ett så stort hot att man var beredd att ge sig på mig i person, genom förtal anklaga mig för att gå bakom ryggen på styrelsen, lägga ut saker till medlemmarna som övriga i styrelsen inte sett, köra mitt eget race, jobba odemokratiskt, driva en diktatur, skrämma bort folk, inte låta medlemmarna vara delaktiga, mm. värdeord som man vet slår hårt och väldigt få ifrågasätter sanningen bakom. Att hålla på med dessa förtalskampanjer riktat mot olika personer är inte bara brott mott SKK, SPHK stadgar, utan även ett lagbrott, det benämns i lagboken som förtal. De väljer också medvetet värdeord och påståenden som de vet slår hårt (laddade ord) och som är omöjligt för den utsatte att värja sig mot. När den utsatte försöker värja sig låter det för tredje part kanske då bara som försvarstal. Eller så har ryktena redan fått sånt fäste och spridning att den utsatte aldrig kommer ha en chans att möta alla lögner som sprids i kulisserna till väl valda individer och till dem de valt att bjuda in i de hemliga chattgrupperna där man diskuterar strategier för att ta bort vissa personer som man inte gillar.

jag anser mig vara en stark person som klarar av att ta en hel del skit men det finns gränser även för mig när det inte längre är roligt att engagera sig och göra saker för alla andras skull. I 10 år har jag försakat mig själv och mina hundar för att alla andra skall ha det så bra som möjligt vid våra arrangemang. Jag har lagt ner tusentals med timmar framför datorn, i telefon, på bibliotek, mm för klubbens och rasens skull. Jag vill bara be er alla att tänka er för innan ni går från sakfråga till personangrepp. Det är en människa bakom ett namn, en människa av kött och blod som far väldigt illa och mår väldigt dåligt när man blir utsatt.

Jag hoppas att vi alla i framtiden istället försöker bidra med högt i tak där vi kan diskutera och debattera våra sakfrågor. Upplever man att "motståndaren" har mer kunskap och är bättre påläst finns det bara ett sätt att råda bot på detta, att själv förkovra sig och lyfta fram nya argument och fakta som styrker det man påstår. Genom ödmjukhet och respekt för varandra och att alltid hålla oss till sak och inte gå över på personangrepp så kommer vi få ett fantastiskt trevligt klimat i klubben. Det måste alltid vara okej att ha olika åsikter. Det kommer vi alltid att ha och vi måste ha rätt att debattera för vår egen ståndpunkt utan att vara rädd för att utsättas för förtal och mobbning. Detta är hur jag vill jobba och ha det, gissar att även ni alla andra vill ha ett sådant klimat också. Så mitt förslag är att vi alla hjälps åt med att skapa ett öppet klimat med högt i tak där alla har rätt till sin åsikt och rätten att debattera för sin sakfråga utan att behöva vara rädd för repressalier. Ett klimat där alla får vara med och inte mobbning och härskartekniker tar vid när kunskapen och argumenten tar slut.

Kunskap är ett hot mot makten sägs det. Ett fenomen som också avspeglar sig i vår förening. Jag har flera gånger fått höra av dem som har insikt i maktkorridorerna att jag är ett hot då jag har för stor kunskap om för mycket. Varför kan du inte acceptera och respektera mig och låta mig ha min kunskap? Varför är du rädd för min efterforskning? Varför måste du hata mig för att vi tycker olika eller för att du inte kan överbevisa mig i fakta eller kunskap? Varför kan vi inte vara goda vänner trots att vi har olika åsikter i sakfrågor? En sakfråga får aldrig bli en personfråga.

När man kan för mycket blir man ett hot och då använder människor som inte har orken eller viljan att förbättra sin egen kunskap eller vässa sina egna argument sig av makten istället för att tysta individen. Makten i detta fall handlar om att manipulera tillräckligt många individer till att tycka illa om eller börja ifrågasätta en individs förtroende och arbetssätt. Allt för många människor litar blint på de elakheter som sprids och hakar på det drev eller sätter sitt namn på en skrivelse utan att ifrågasätta sanningen i det man blir serverad.

Under vårterminen har tex ett flertal skrivelser med anklagelser och påstående som saknar saklig grund skickats till bla SKK. Skrivelser med namnlistor på personer där många tidigare aldrig engagerat sig i klubben eller bidragit och medverkat i de olika arbetsprojekten som man sedan väljer att blint kritisera. Ingen av namnen på dessa listor har hört av sig till mig som dåvarande ordförande och hört sig för om det de fått till sig stämmer. Ingen av dessa personer bekymrade sig över att ta reda på sanningen, utan hakade bara på å satte sitt namn på listan.

Att tysta folk genom makt och härskartekniker är grunden till den vuxenmobbning jag fått beskåda under många år. Framför allt inför årsmöten var å vartannat år när en grupp bestämt sig för att göra sig av med (avsätta) någon vars åsikter man inte gillar. Ett maktspel jag aldrig spelat, varit en del av och aldrig kommer att ägna mig åt. Varför? Jo för jag tycker inte man gör så mot andra människor. Däremot har jag fått förklarat för mig många gånger efteråt av dem som blivit indragna i det vad som föregåtts innan och under ett årsmöte. Jag har fått höra hur man systematiskt arbetat med att försätta en individ i tillräckligt dåligt dager för att så få som möjligt skall rösta på den individ som maktutövarna vill göra sig av med.

Det är fult att härska och använda sig av makt och sedan gömma sig bakom ordet demokratiskt val vid årsmötet. Det är också lika fult och oetiskt att använda människor som medel för att ta sig fram. Illasinnad lobbyverksamhet där man ger sig på person genom att baktala och misskreditera istället för att debattera sakfrågan och vässa sina egna argument är ett fult sätt att använda makt och härskartekniker på. Juridiskt kallas det för förtal. Det är också ett beteende som leder till ett negativt klimat där människor mår dåligt.

Till eftertanke gott folk är det så här vi vill ha det i vår klubb? Är det ok att bedriva vuxenmobbning för att tvinga fram din personliga vilja och tyckande när man inte fått som man vill i den demokratiska arbetsprocessen, där slutresultatet är en kompromiss där ingen fått sin egen vilja och tyckande igenom? Eller när ens egna åsikter och tyckanden inte blir hörsammade då de är i minoritet eller går på kollisionskurs med rasstandard, stadgar eller andra styrande dokument. Är inte en kompromiss mellan de olika ytterligheterna i klubben det bästa? Genom att kompromissa försöker man hörsamma så många individer som möjligt. Något vi heller inte får glömma bort är ju att vi har en rasstandard, stadgar och fakta att förhålla oss till. Man får aldrig luras till att driva sina egna personliga åsikter.

Det skall vara roligt att engagera sig och ingen skall behöva gå runt och må dåligt med anledning av rädslan för de individer som utövar makt genom härskartekniker. Vi skall ha ett öppet klimat där alla får vara med. Så varför har folk så lätt att bara haka på de drev och den smutskastning som sprids av ett fåtal? Varför ifrågasätter man inte istället dem som talar illa om individer? Varför ifrågasätter man inte den som ägnar sig åt att försöka ta bort och göra sig av med duktiga eldsjälar som jobbar hårt för klubben? Är det för att vissa har ett manipulativt sätt och därför har lätt att få folk med sig som tror på allt de säger? Tänk efter nästa gång innan du bara hakar på ett drev mot enskild individ?

I vissa fall har dessa maktspel också lett till att individer som egentligen tycker om varandra och arbetar för samma sak vänts mot varandra då de dragits in i och manipulerats till att tro illa om den andres intentioner och arbetssätt på grund av lögner och förtal ämnade att försätta den ena individen i dålig dager. Detta är tragiskt och tråkigt då det förstör så mycket för så många som egentligen inte är direkt inblandade men som används som schackpjäser i ett fult spel. Om vi alla försöker säga stopp om vi känner att vi är på väg att bli indragna i något sånt här och går direkt till källan och frågar om de rykten du hört är sant, ber om den andres syn på saken så kommer vi minimera utrymmet för dem som försöker spela ut individer mot varandra. Mycket av detta har tidigare bara drabbat rasklubben för samojed då de som ägnar sig åt detta är samojedägare. Men nu sista året har det eskalerat och man har gått så långt som till att använda både andra rasägare inom SPHK och SKK kommittéer och personal som schackpjäser i sitt fula spel mot individer.

Man har sprungit och försökt få både RAS arbetet och arbetet med meriteringsreglerna underkänt av SKK genom att utnyttja sina personliga kontakter med folk i de olika SKK kommittéerna, avdelningarna, mm. Något som upprepade gånger har bekräftats av både inblandade individer med dåligt samvete och av SKK representanter. Arbetsprojekt som både rasklubben och SPHK lagt ner hundratals timmar på försöker man omkullkasta och förstöra.

Ända sedan jag satte min fot i ett förtroendeuppdrag inom SPHK har jag haft ett motto: att jobba öppet/transparent, demokratiskt, inlysnande (alltid gett medlemmarna möjlighet att påverka och vara delaktiga) och att jobba efter stadgar, rasstandard och övriga styrande dokument. Detta innebär att jobba sakligt och förhålla sig till fakta. Det är farligt när individer sätter sig i styrande positioner för att driva sin personliga agenda. Det är viktigt att man förstår att man jobbar på förtroende och att man har till uppgift att arbeta i linje med våra stadgar. Att man måste arbeta med att bevara och förvalta våra polara rasers alla egenskaper och inte bara delar av dem. Det är viktigt att vi förhåller oss till rasstandarden, rasens historia och våra stadgar när vi arbetar med rasfrågor. Det får aldrig handla om personligt tyckande eller en personlig agenda där någon tycker eller vill att det skall vara på ett annat sätt. Vi måste alltid sträva efter att förhålla oss till fakta och det uppdrag våra styrande dokument ramar in åt oss.

Att jobba demokratiskt har jag förverkligat genom att alltid involvera medlemmar, uppfödare och styrelsen i alla större projekt vi arbetat med. Det finns nog ingen annan rasklubb som med sådan stolthet kan visa på så god och väldokumenterad förankring inom klubben vad gäller arbetet med bl.a. RAS, meriteringsregler, mm. Men det är svårt till omöjligt att göra alla ytterkanter i spektrumet av viljor bland våra medlemmar helt nöjda. För att jobba så demokratiskt som möjligt så har vi ofta tvingats till att välja mellan olika kompromisslösningar, vilket så klart inte gör någon gruppering helt nöjd. Men med så spridda viljor och åsikter som vi har i denna klubb är detta det mest demokratiska. När man sedan presenteras en kompromisslösning så är det så klart lätt som enskild individ eller mindre grupp att känna sig missnöjd och skrika högt och anklaga styrelsen eller enskilda individer för att inte lyssna eller köra sitt eget race. Kanske sitter man inom en viss krets och bejakar varandra å håller med varandra men glömmer bort hur många andra som har andra åsikter, kanske tvärt emot sina egna? Som förtroendevald måste man lyssna in alla viljor och önskemål och inte bara den gruppen som skriker högst. Vilket då ofta också resulterar i just kompromisser och mellanalternativ där ingen ytterlighet blir helt nöjd.

Sedan har vi också en rasstandard och stadgar att förhålla oss till. Vi kan alltså inte bara göra det medlemmarna vill att vi skall göra utan vi måste också förhålla oss till våra styrande dokument som också styr vårt uppdrag. Rasstandarden säger tex att Samojeden skall vara en slädhund och våra stadgar säger att vi skall arbeta för att utveckla våra rasers specifika egenskaper så som bl.a. draghundar. När man gjort allt som står i ens makt för att hitta så bra kompromisser som möjligt innanför ramarna av våra styrande dokument så blir man både ledsen och bekymrad när individer eller grupper sprider rykten och påstår att det inte är gjort demokratiskt eller att styrelsen inte lyssnat på medlemmarna, att det skulle saknas information, att medlemmarna inte haft möjlighet att vara delaktiga, mm. Hela arbetsprocessen med tex RAS och meriteringsreglerna har jag beskrivit i tidigare nummer av polarhunden.

Var och en har också ett ansvar att ta vara på möjligheten att påverka genom de enkäter, mail mm som efterfrågas och där man ombetts inkomma med sina tankar och idéer. Samt att deltaga på de uppfödarmöten och medlemsmöten där materialet gås igenom och förankras. Man kan inte strunta i att framföra sina åsikter under rätt del i processen eller medvetet bojkotta samojeds stora vintersamling och utebli från de möten som där alltid hålls varje år för att förankra arbeten som pågår (något som alla medlemmar som varit akriva några år känner till) för att sedan vänta tills allt är klart och kritisera hela arbetet, processen och hävda att man inte fått vara delaktig. När något går ut på remiss är det i stort sett klart (redan väl förankrat i klubben) och endast mindre justeringar som kvarstår. Här vill jag skicka en önskan till er alla att vara försiktiga med alla anklagelser mot de som faktiskt jobbat och lagt ner sin själ i ett projekt om ni inte själva tagit vara på chansen att påverka när arbetsgruppen och styrelsen bett om era åsikter och idéer.

Jag har själv suttit sammankallande i både arbetet med RAS och meriteringsreglerna. I båda dessa projekt har vi både på årsmöte, uppfödarmöten (2019 o 2020), Hemsidan och i polarhunden uppmanat flertalet gånger till att vi önskade få in åsikter och idéer. Jag har personligen både muntligt och skriftligt påmint och bett om åsikter från många av dem som jag vet borde ha åsikter, en del gamla uppfödare bl.a. som svarat antingen med tystnad eller bara sagt att de återkommer å sen aldrig gjort det. Samma människor som jag personligen påminner flera gånger utan att få svar från är sedan de som klagar högt å sågar allt arbete som gjorts när det väl är klart. Man påstår då att man inte fått vara delaktig eller fått en chans å tycka till mm. Såna lögner gör mig då fruktansvärt besviken och ledsen. Vissa sitter till och med i styrelsen (rasklubb/specialklubb)där ämnet varit uppe som en stående punkt under hela arbetsprocessen (2år) och väljer att inte bidra till arbetet trots påminnelser. Men när allt sedan är klart då går de bra att skriva på massa skrivelser bakom ryggen på både rasklubben och specialklubben. Skrivelser som går direkt till SKK med massa lögner och anklagelser i syfte att försöka stoppa och ogiltigförklara allt det gedigna arbete som SPHKs rasklubbar lagt ner under lång tid.

Var rädda om dem som jobbar hårt och driver projekt framåt, riktiga eldsjälar växer inte på träd. Det finns en gräns även för dessa eldsjälar när de bränner ut sig själva på grund av all negativ stress, anklagelser och påhopp. Även om det står hundratals med individer som uppmuntrar och lovordar det arbete som dessa lägger ner så kan det räcka med ett fåtal elaka individer som nedvärderar och klagar på allt för att till slut bränna ut den mest drivna eldsjälen. Återigen ber jag er från djupet av mitt hjärta att vara rädda om våra eldsjälar och inte nedvärdera det arbetet som gjorts i demokratisk anda om ni själva inte tagit er tid eller ork att skicka in era åsikter och vara med och påverka under arbetets gång när frågan ställts er.

Just nu har jag kommit till vägs ände vad gäller ork och eget mående varför jag valt att inte ställa upp för omval igen. All den psykiska terror som riktats mot vissa av oss som arbetade i styrelsen och med olika projekt har gått till en sån nivå att jag är på gränsen till mental kollaps, är det meningen att vi som lägger ner vår själ i detta skall behöva må så här? Är det ok att bedriva kampanjer och vuxenmobbning mot olika individer till den gräns att man antingen tvingar bort folk genom att de avgår på grund av att man brutit ned deras mentala ork helt eller tills man fått tillräckligt många med sig på att göra sig av med vissa personer genom att smutskasta och baktala dem som man anser har fel åsikter inför ett årsmöte, överordnad styrelse, skk, mm? Det skall vara kul att engagera sig och man skall inte behöva gå runt och ha ont i magen och fundera på när nästa käftsmäll ska komma. Så återigen önskar jag att alla går till sig själva för lite reflektion och funderar över hur vi behandlar varandra och framför allt våra eldsjälar. Vi måste alla bli mer rädda om varandra.

Lite arbete för SPHK och för rasen hade jag tänkt fortsätta med men i betydligt mindre skala än tidigare. Även om jag inte ställde upp för vidare arbete i styrelsen i nuläget hade jag tänkt fortsätta arbeta med/som avelsrådsfunktionär (något som SPHK kostat på mig en dyr utbildning för att arbeta med) och sammankallande för arbetsgrupperna för arbetet med RAS, arbeta klart med filmprojektet inför domarkonferensen och arbeta vidare i rasklubbens kommitté för prov-och meriteringsregler där vi nu påbörjat ett arbete med förbereda för att kunna utvärdera och statistiskt följa upp hur regelverket slår, mm inför nästa revidering. Ämnen jag brinner för och gärna fortsätter att bidra med min tid till klubben med, men mitt arbete är nu inte önskvärt då den nya styrelsen fortsätter med sin agenda att rens bort, avsätta och göra sig av med folk så skickade styrelsen ut ett mail till samtliga som ingått i arbetskommittéer där de är mitt uppe i olika arbeten och projekt att vi är avsätta och inte längre är önskvärda. Först har man under många år tvingat bort och systematiskt gjort sig av med olika individer varje år ur styrelsen, individer som visat intresse för att vilja arbeta med bruksegenskaper och att försöka bevara det som finns kvar av den arbetande samojeden. Vissa av dem som bedrivit dessa häxjakter sitter nu i styrelsen och fortsätter sitt arbete med att göra sig av med och avsätter dem man inte tycker skall få vara med och vara delaktiga i klubben. Vi är flera stycken som blir avsatta från kommittéer och arbetsuppgifter. Man gömmer sig bakom uttryck som att vi blir entledigade och att man skall göra en nystart och tillsätta andra. Men vad man gör är att man fortsätter att göra sig av med (avsätta) dem man inte gillar. Vi får helt enkelt inte vara med eller vara en del av klubben.

Under mina 10 år i styrelsen har jag aldrig varit med om något liknande, oavsett vilka som suttit i styrelsen eller i vilka konstellationer styrelsen bestått av, jag har under åren jobbat ihop med många olika individer. Under min tid har alltid alla välkomnats och fått vara med. Vi avsatte aldrig någon mot deras vilja. Det har suttit folk på olika arbetsuppgifter som inte tillkommit under min tid i styrelsen å vi har för den delen aldrig funderat över att avsätta eller byta ut folk som arbetat hårt för klubben.

Är det så här vi vill att vår klubb skall fungera? Att en grupp individer tar sig rätten att selektivt utesluta andra ur gemenskapen i klubben? Är det meningen att vi skall tillåta grupper inom vår klubb att arbeta med att "göra sig av med och ta bort" andra människor för att man har olika åsikter i sakfrågor? Eller vill vi ha en klubb som är inkluderande, där alla får vara med och där vi letar duktiga människor som kan bidra till vårt arbete, inte bara namn som skall ersätta och trycka bort dem som några få har bestämt sig för inte får vara med? Vill vi att vår klubb skall styras på detta sätt, genom att avsätta och göra sig av med många duktiga eldsjälar och arbetsmyror som gett massor av sig själv, sin tid och försakat annat för rasen, klubben och medlemmarnas skull under många år?

Vi skall också komma ihåg att rasklubben inte är en dysfunktionell klubb. Rasklubben har aldrig misskött sitt uppdrag. Och har heller inte problem med olika grupperingar som träter å behandlar varandra illa från var sitt håll eller vägar att kompromissa som vissa verkar tro eller sprida ut rykten om. Det handlar inte om grupperingar som inte kan kompromissa, utan det handlar om ett fåtal individer som inte kan acceptera de kompromisser som arbetas fram och det handlar om individer som inte vill erkänna samojeden som en arbetande polarhund trotts att det framgår i både rasstandarden och den historiska beskrivningen att samojeden är en slädhund och även SPHK stadgar säger att det är det som SPHK skall utveckla och bevara hos våra raser. Kan man inte stå för det som står i rasens standard och klubbens stadgar bör man ta sig en funderare. Det rasklubben för Samojed har haft problem med är en liten grupp individer som ägnar sig åt det som ovan beskrivits, att tvinga bort personer vars åsikt eller kunskap man inte gillar genom förtalskampanjer.

Till eftertanke gott folk.

Kärlek till er alla och blicken framåt.

Tack för dessa år.

Med vänlig hälsning: Camilla Nyström