Är dagens Samojedhund en annan ras?

Ovan: England 1929. Farningham kennel.

Det som fått mig att skriva detta är mina tankar och funderingar kring hur folk resonerar i vissa debatter kring rasens bevarande. Ibland hör jag argument som att den moderna samojeden skall följa den moderna rasstandarden och att hundarna idag inte ser ut som de gjorde förr och så påstår man att vi skulle ha en ny modern standard som beskriver en helt annan hund än tidigare. Detta är tragiskt då det bara visar på att vi uppfödare har misslyckats med att bevara rasen och inte kunnat följa rasstandarden om rasen har förändrats. 

Jag tycker det är märkligt hur man kan resonera så. Det finns inget som heter en moder standard i den meningen att det skulle beskriva en ny ras (ett nytt utseende), hade så varit fallet så skulle ju rasen behöva byta rasnamn. Vi kan ju inte förändra rasen, göra om den och fortsätta kalla det för en Samojedhund. Däremot har man missbrukat rasstandarden under många decennier, domarna har dömt fram hundar med ytterligheter i sitt utseende som sedan lett till att vi fått en förskjutning av den typen av hund som idag vinner i ringarna, hundar med överdrivna exteriöra utseenden. Detta betyder inte att vi har en ny rasstandard med ett nytt budskap utan bara att vi uppfödare och domarkåren misslyckats med att ta fram rastypiska hundar. Vi har också låtit den godtyckliga tolkningen av rasstandarden från domarkåren styra oss uppfödare i vad vi avlar fram för typ av hund. 

Att följa en rasstandard innebär att bevara en ras typmässigt och egenskapsmässigt. Gillar man inte rasens ursprungliga typmässiga utseende så kanske man bör skaffa sig en annan ras istället för att missbruka tolkningen av rasstandarden och överdriva saker mer och mer extremt tills man skapat ett nytt utseende. 

Rasstandarden har språkmässigt moderniserats under åren men det är inte en ny ras eller ett nytt utseende dagens rasstandard beskriver. När man läser orden och uttrycken i en rasstandard måste man också sätta in dem i en kontext, i ett sammanhang och fundera kring i förhållande till vad och vilken funktion i hundens anatomi ligger till grund för beskrivningen, mm? 

Samojedhunden är en av få raser med ett tydligt facit till vad rasstandarden beskriver oavsett äldre eller moderna språkuttryck. Det historiska bildarkivet kring rasen är enormt och det går lätt att bilda sig en uppfattning kring hur de första importerna från Sibirien och deras tidiga ättlingar såg ut, alltså de hundar som stod som modell för upprättandet av rasstandarden. Det typmässiga utseende som rasstandarden var menad att bevara. 

Hur kan kunskapen kring rasstandarden blivit så felaktig under åren? Och hur kan hundvärlden tillåtit en godtycklig tolkning av standarden istället för att kräva av både uppfödare och domarkår att de skall göra sin hemläxa och fundera kring vad standarden egentligen beskriver? 

Det finns inget som heter en modern rasstandard och ett nytt modernt utseende. Men vi kan konstatera att vi på olika håll har lyckats mer eller mindre bra i att hålla oss till rasstandarden och bevara rasen som ett Sibiriskt kulturarv. Jag önskar från djupet av mitt hjärta att vi tillsammans kan hjälpas åt att restaurera rasen så nära det utseende som rasstandarden upprättades efter och än idag beskriver. Jag hoppas att vi i framtiden åter igen kan ställa ut en Samojedhund av klassisk typ och kunna vinna i ringarna, idag är det näst intill omöjligt tyvärr. Detta i sig gör att utställningsmeriter som del i avelsselekteringen kraftigt bidrar till rasens degenerering. 

Ovan: Exempel på hundar som tydligt visar på det typmässiga utseende som rasstandarden beskriver, det utseende som rasen uppvisade när den västerländska standarden upprättades. Denna typ av hund stod som modell för upprättandet av den västerländska rasstandarden. Dessa hundar är från den tiden då de västerländska uppfödarna inte hunnit förändra eller göra om rasen. De visar det utseende rasen typmässigt hade när de kom från Sibirien.

Samojedhundens rasstandard är inte ett påhittat utseende utan man försökte beskriva det faktiska utseendet hos de hundar man hade framför sig. Den moderna rasstandarden beskriver än idag samma typ av hund även om språket och uttrycken har moderniserats. Den som tror att dagens rasstandard beskriver en helt annat typ av hund bör gå tillbaka till att studera syftet med upprättandet av en rasstandard. Samt studera skillnaden i att förvalta en hundras som man tagit tillvara på jämfört med vissa moderna raser som skapats genom korsningsavel inte allt för långt tillbaka i tiden. Samojedhunden tog man tillvara på i syfte att bevara den inför framtiden, meningen var aldrig att förändra eller göra om den. 

Att vi idag har så få hundar kvar som håller sig inom det ursprungliga typmässiga utseendet vittnar om hur gravt vi uppfödare har misslyckats. Vi får aldrig släta över vårt eget misslyckande genom att försöka försvara det med olika undanflykter. Vi behöver helt enkelt acceptera att det är ett faktum att stora delar av rasen inte längre följer rasstandarden även om de vinner på utställning. Vi behöver alla gemensamt hjälpas åt att restaurera rasen och bättre efterfölja syftet med rasstandarden och målet med dess upprättande.